Jag är tillbaks i Bridgevärlden efter ett mer än 10-årigt uppehåll. Inom bridgen är man junior tills man fyller 25, och när det begav sig så tillhörde jag nästan Sverige-elit på juniorsidan. Jag nådde inte riktigt ända fram till juniorlandslaget, men jag tillhörde den kategori spelare som Martin de Knijff och Peter Fredin var tvugna att lura upp på läktarna vid juniorlandslagsuttagningarna.
Jag slutade som sagt strax efter att jag blev senior: Skulle tippa att jag styrkemässigt låg i högsta tiondedelen i Sverige när jag var som bäst, men insåg att jag skulle vara tvungen att lägga ner extremt mycket tid och energi för att ta mig till toppen på seniorsidan. Samtidigt så började pokern blomma så smått, och KTH tog den lilla tid som blev över. Valet att lägga bridgevantarna på hyllan var inte lätt, men det fick bli som det blev. Jag gjorde väl dessutom bort mig rejält hos en tjej på klubben som gjorde valet enklare att ta. Hoppas att tillräckligt mycket vatten har runnit under broarna nu, hoppas på klyschan att tiden läker alla sår.
Jag har spelat fyra matcher de senaste veckorna, och oj vad jag känner mig ringrostig. För tio år satt spelföringarna i ryggen, nu måste jag tänka efter rejält. Men trots det långa uppehållet så känner jag mig mogen att blogga om bridge… hybris kanske?
De flesta läsare känner mig som pokerbloggare och pokerdebattör. Min spelstyrka i poker är troligen samma som när jag var som bäst i bridgen, topp 10 procent ungefär. En hel del pokerproffs tycker att jag är en tomte, det må så vara. En hel del bridgeproffs kommer också tycka att jag är en tomte… det är inte för proffsen jag skriver, vare sig det handlar om poker eller bridge, utan jag skriver för oss glada amatörer.
Enjoy!
