Å ena sidan:
Förbundet Svensk Bridge har 25 000 medlemmar. Okej, en hel bunt är gratismedlemmar, prova-på medlemmar och liknande, men förbundet har i alla fall 20 000 medlemmar som betalt medlemsavgiften på flera hundra kronor varje år.
Svenska Pokerförbundet har väl 20 betalande medlemmar. Högt räknat alltså…
Å andra sidan:
När Bridgeförbundet får till en artikel om bridge i någon landsortstidning så nästan firas det med kaffe och tårta (ja, jag överdriver, men det är sällsynta reportage, och när det väl skrivs något så är det oftast artiklar om hur ”Agda 95 håller hjärnan i trim genom att spela bridge”).
Pokerartiklar går det däremot 13 på dussinet av i både Lillpravda och Excessen, och något skrivs i alla fall varje vecka i ”finkulturens” DN, DI, SvD osv…
Spontant känns det som att båda förbunden borde ha något att lära av varandra: Pokerförbundet hur man bygger medlemsbas utgående från ideellt klubbarbete, och bridgevärlden hur man attraherar artiklar genom att jacka upp prispengarna i tävlingarna, kontraktera bloggare att skriva om bridgen, lyfta fram sporten bridge och inte enbart ägna sig åt breddbridge. Bridgen behöver professionella marknadsförare. Pokern behöver… well medlemmar helt enkelt.
Humoristiskt nog är det stor status att vinna SM i bridge, medan SM i Poker inte är särskillt statusfyllt. Detta trots att bridgen satsar på bredden, medan det i pokern är spetsen som förs fram.
Ola is confused
