Vissa tror på Gud.
Andra tror på Vetenskapen.
Jag tror på Jakob Hellman, så jag är nog inte rätt man att recensera gårdagens konsert… Mannen med Sveriges mest seglivade skrivkamp är tillbaks, drygt 20 år efter första (och enda) skivan…
Ola säger: Ska du med på Jakob Hellman i kväll
Emma säger: Har inte tid. Vet inte vem det är?
Ola säger: Lol, vet du inte? Efter Bellman och Taube är han Sveriges mest kända sångare ju.
Det var kanske lite att överdriva, men den gamla skivan har i flera omröstningar utsetts till något i hästväg, exempelvis utnämnd i Nöjesguiden till förra århundradets bästa svenska pop/rock-album. Jag skriver ”gamla skivan”, för gårdagens konsert ger alla oss som väntat hopp även om 2000-talet! Först ut spelade Jakob ”Drömmare”, en låt som hängt med honom länge, men bara i livesammanhang. Därefter varvades gamla låtar från skivan med mer eller mindre nyskrivet material och några covers.
Jag var i Linköping för ett år sedan och såg Jakob Hellman under Forever Young-turnén. Då såg han förvirrad, skärmd och malplacerad ut. Igår var det helt tvärt om, Jakob var engagerad och lycklig! Extranumrena inleddes med orden ”vi kan inga fler låtar tillsammans, jag får spela själv och ni får önska…. jag har väl tagit mig vatten över huvudet men det är ju därför jag har kommit hit”!
Min personliga Gud är återuppstånden!

